Inte för att jag gjort så mycket idag. Åkte skidor på eftermiddag sen gick jag faktiskt till matsalen idag för att även då det är tråkigt att laga mat alldeles själv. Träffade dock de andra killarna där så vi satt där och snackade i dryga timmen. Hann äta 3kakor, men det gör ingenting då jag har sagt att jag får äta kakor 3ggr i veckan.(max) och inte något godis fram till April. Det ska nog gå bra.

Efter maten gick vi och kollade på film. Ganska bra avslutning på dagen tycker jag. Sen får vi se vad resten av helgen ger, mest träning antar jag, det flesta från teamet är ju och tävlar så då får jag passa på att umgås med löparna istället. Lika bra det :)

Jag är så glad idag(också) skidåkning är så himla underbart när det är minusgrader ute och att åka på vit snö och inte vara rädd att få rispor i skidorna!

Året har varit himla fint och jag har väldigt många fina minnen från det här året.

Januari var ganska kallt men det var här det började släppa med skidåkningen igen efter ett ganska tugnt December.

Februari var en bra månad med både bra skidåkning(sjukt mycket snö), OS var igång och jag hade en himla fin 20års dag med väldigt bra människor.

Mars var det JSM i Glada Hudik som gick helt okej, roliga tävlingar med bra människor var det roligaste, och det fina vädret klagar vi inte heller på.

April var sista månaden på skidåret och det avsluta vi på topp i Bruksvallarna med allt underbart skidfolk på ett underbart ställe. Kommer verkligen sakna det till 2011! I slutet så åkte också jag över östersjön med Anna och farmor till Estland för att återhämta oss från skidsäsongen med avslappnande behandlingar och massage. Underbart! Det här var också månaden det blev klart att jag skulle till Michigan Tech.

I Maj hände en av höjdpunkterna över året. Jag åkte över till grannlandet för att umgås med min älskade kusin och självklart Joann! Veckan var underbar och jag hade otroligt roligt med alla inblandade, att man fick fira Oslos nationaldag i huvudstaden var också en höjpunkt! Och natten då Frida och jag drog i oss chokladkakorna medan vi satt och bara umgicks!

I Juni tog jag studenten på riktigt med väldigt fina betyg som gjorde att jag under sommaren kom in på sjukgymnastprogrammet i Umeå som jag senare tackade nej till. Studenten var såklart skitrolig, vissa saker bättre andra sämre än året innan. Eller vad sägs som rullskidor i studentåget?

I Juli jobbade jag mest i det supervarma vädret, men jag hann också träna en hel del och jag och Emma passade på att åka till Sundsvalls gatufest som verkligen var skitrolig! Den här månaden passade jag även på att pka ner till Västerås/Örebro till Ann-Sofie för att umgås och orientera lite(O-ringen i Söderhamn 2011, här kommer jag!)

Augusti började jag med att åka till Bruksvallarna och fjäll-orientering med Magda! Sjukt ´roligt och jag älskar verkligen miljön där uppe. Skönt att komma på ställen och bara kunna fokucera på träning! I Augusti började också äventyret på andra sidan atlandet, till USA! Lära känna massor av nya spännande människor på ett språk ma inte är van vid.

September har bjudit på löptävlingar som gått bättre och bättre, fått se amerikansk kultur och stora vägar. Annars var det mest fokus på skola och träning

Oktober var den månad jag började lära mig att bilturer i USA kan vara riktigt långa. För i Sverige åker vi aldrig 10timmar i en bil för att springa en löptävling och sedan åka de 10timmarna tillbaka nästa dag. Fick även fira Halloween på Amerikanskt vis, och det var riktigt spännande att få se alla klä ut sig med bra fantasi och inte bara ett par öron på huvudet.

November. Vintern börjar och vi åker till Montana och Yellowstone på skidläger och tävlingar. Underbart härligt, och det jag kommer minnas mest från den trippen är snöstorm, mjölksyra från tävladet på höghöjd, men också den 26timmar resan hem i bil som faktiskt inte blev allt för farlig med underbara människor. Men ett minus med November var No Shave- November, ingen var gladare än jag när December äntligen kom och killarna rakade hakan.

Sist men inte minst har vi December, några fler tävlingar, finals week och julfirande! Har myst mest i December och bara njutit av livet och kännt att jag just nu lever mitt liv precis som jag vill, finns inget sätt jag hellre skulle vilja leva det! När jag åkte med Taxin från Michigan Tech för att åka hem till Sverige var jag väldigt glad att jag inte var klar med det här äventyret, jag skulle tillbaka. Och nu sitter jag här i en annan delstat av USA och ska snart på Newyearseve dinner med personerna som är här.

Gott nytt år allihop!

Ja nu är jag framme i Portland efter en lång flygtur från Sverige. Aptråkigt. Til Frankurt gick det okej, till Washington var jag uttråkad efter bara någon timme, och väl där börjde problemen.

Är man där 2 tycker man att det ska vara lugnt när nästa flyg går 5, men annars kan man ju stå och köa i flera jävla timmar bara för att USA är som det är med "säkerheten" fick lite panik när det bara var 30min kvar när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen, men jag kom ju iväg. Fast nu väl i Portland så är ju såklart inte min stora risa väska här! Jag såg den i Washington, men inte här. Men den ska nog ha kommit till imorgonbitti sa de på flygplatsen. Så mamma och pappa, påminn mig nästa gång att jag ska ha ett par extra trosor i handväskan, för det känns inte så frächt nu med unkna efter en fräsh dusch. Menmen så kan det vara.

Godis ska man förresten inte ha med sig när man reser, man äter bara för mycket. Tur att det är nyår om några dagar så man kan ha löfte i några veckor igen:P Haha

Men nu ska jag lägga mig i sängen och titta på de avsnitten på julkalendern som jag inte såg när jag var hemma. Sen kommer resten av teamet och hämtar upp mig imorgon så att jag får åka skidor och ha det bra resten av veckan!

Äntligen har jag hittat ett eluttag här på flygplatsen i Chicago. Visserligen inte letat allt för mycket, men nu när jag bara har 1,5 timme kvar tills flyget går så jag kan göra annat än att bara sitta på rumpan och lyssna på musik.

Kom hit ca 7 imorse och flyget går 4. Så 9 timmars väntan. Men jag måste säga att jag har blivit grymt bra på att inte bli uttråkad. Eller sådär uttråkad så att man blir galen menar jag, för tiden har ju gått relativt fort ändå för att inte göra ett skit. Tror det är helt och hållet bilresan till Yellowstones förtjänst, även om jag hade mycket roligare sällskap då, har liksom lärt mig att bara vara tror jag. I somras skulle jag ha blivit tokig av att bara sitta här och hänga. Förresten är faktiskt besviken på att jag inte sett några affärer här på flygplatsen över huvudtaget, kanske jag är på fel terminal eller något, jag hade ju liksom tänkt julshoppa lite, men här finns bara taxfreen. Har för mig när jag var i Spanien att det fanns klädaffärer och massa annat roligt. Nej idag har jag suttit vid ett bord i ca 6 timmar och gjort i princip ingenting. Typ löst korsord som jag hade kvar sedan jag åkte hit. Och ätit lunch, tränat på att äta sakta. Det gick sådär :P

Sen kan man ju kanske säga att jag inte bara ska längta till att få komma på flyget eftersom det också är 9 timmar, men då kan jag iaf försöka sova på annat än ett bord( jag måste försöka sova eftersom jag kommer missa min natt sömn pga den där j*kla tidsomställningen. 8 på morgonen är jag hemma, så den egentligen ska vara 2 på natten! Herrgud vad trött jag kommer att vara. Sen finns det film på planet med! Alltså två bättre saker än att bara sitta på en flygplats och vänta, + att man är på väg!! Åh gud vad skönt det ska bli att komma hem.

Sen vill jag faktiskt säga en sak som jag tänkte på tidigt i morse när jag åkte med Taxin till Hancocks flygplats i morse. Jag är så himla glad att jag vet att jag ska komma tillbaka om några veckor. Jag trivs så himla bra i Houghton, inte världens största ställe, men mysigt och lagomt för mig. Jag har träffat så himla bra människor och det känns så bra att jag vet att jag kommer fortsätta att se dem minst under våren också. Många gånger är inte tanken på att gå här 2 år helt omöjlig.

Men nu ska jag vara hemma i 10dagar! :D Inte alls så mycket eftersom jag inte allas kommer att hinna träffa alla som jag vill träffa, men åtminstone så länge så att jag kan få träffa familjen och några vänner är jag mer än nöjd.